Naturområdena i Fågelriket

Vill du få fördjupande information länkar alla ord markerade med orange till aktuella hemsidor

Borstbäcken, norr om Vombsjön, skär djupt ner i de branta lerskiffersluttningarna och blottar det underliggande berggrunden. Förutom att det är ett Natura 2000-område klass 1, så är området även känt för att ha hållit ett av de blodigaste slagen mellan svenskarna och danskarna i traktens historia. Detta område består till största delen av ädellövskogar och åkermark. Här förekommer många rödlistade arter såsom svampar, mossor och olika insekter. Bland annat så är det bara här i hela Sverige, i sluttningarna norr om Vombsjön som den väldigt sällsynta lundvivan växer vilt. Borst bäcken är dessutom en av Skånes artrikaste svamplokaler. Området är av internationellt intresse för naturvård och nationellt intresse för kulturmiljövård. Läs mer om "slaget vid Borst"


Klingavälsån omfattar förutom naturreservatet Klingavälsåns dalgång (som är ett av Skånes största reservat) även ett större djurskyddsområde och tre mindre områden. Förutom att det är ett Natura 2000-område räknas det som ett område av riskintresse för både naturvård och kulturvård samt klassat som särskilt betydelsefullt våtmarksområde (Ramsar). Landskapet är uppdelat i främst två naturtyper, planterad tallskog och öppna ängs- och betesvåtmarker. Ån har till stora delar lämnats orörd, vilket betyder att dess naturliga meandrande gång finns bevarat. De flacka ängarna översvämmas regelbundet under våren och för då med sig näringsrikt slam som även leder till att vegetationsperioden startar tidigare. Vattendraget är rikt både på fisk, så som ål och är en övervintringslokal för fåglar med ett stort antal gäss.


Vombs ängar har en rik fågelfauna, framförallt under vinterhalvåret då det finns mycket gäss, men även en hel del vildörnar. Den består av stora öppna betesmarker och ligger kring Klingavälsån, väster om Vombs by. Det är förbjudet att beträda området, men flera fågeltorn och plattformar är utsätta för att underlätta besök och utsikt. Dessutom finns ett av storkprojektets hägn i närheten och därför är det inte helt ovanligt att få syn på en och en annan stork. Den är, precis som Klingavälsån, både av internationell betydelse och ett utpekat Ramsar-område.


Revingefältet är både ett militärt övningsområde och en öppen betesmark, som är känt för att ha en varierad natur och rik på sällsynta och rödlistade arter. Större delen av området är utpekat som ett Natura 2000-område och är en av de viktigaste områdena för växter och djur som lever på torra gräsmarker i Sverige. Att artrikedomen bibehålls beror främst på att man inte tillför näring till systemet, samt att den hela tiden utsätts för frekvent störning från försvarets stridsövningar. Förutom sin varierande natur är Revingefältet känt för sina stora boskapshjord. Omkring 2 000 djur strövar omkring på fälten och håller dem öppna. Dessutom är gladan ett vanligt inslag i landskapsbilden och räknas oftast som Revingefältets karaktärsfåglar.


Krankesjön, som ligger centralt på Revingefältet, är en av landets förnämligaste fågelsjöar. Den är listad både som ett natura-2000 område samt ett Ramsar-område tack vare att det finns många häckande fågelarter, samt övervintrande och rastande flyttfåglar. Hela sjön är grund, har en relativt näringsfattig vattenstatus och de vida vassarna ger skydd. I dess östra och södra delar finns fågeltorn som är öppna för allmänheten och lockar till sig både ornitologer och fågelskådaramatörer. Sjön och dess omgivning har även stor betydelse när det gäller forskning och undervisning, där Stensoffas ekologiska station som ägs av Lunds Universitet står i centrum.


Mellan Harlösa och Hjälmaröd finns en hagmark som har haft lång kontinuitet som gräsmark. Den är av naturvärde klass 1 och är av nationellt intresse för natur- och kulturmiljövård. Den omges av stengärdesgårdar och har en artrik flora utan influenser från gödsling. Den är klassad som en prioriterad naturtyp tack vare att den har legat så pass orörd.


Lite högre upp, vid Hultsberg finns en annan hagmark som har naturvärde klass 3, men är av nationellt intresse för naturvård. Det är en gammal hagmark som inte har betats på flera år och håller därför på att växa igen. Det finns noteringar att denna hagmark har använts som stubbskottsäng, vilket är en slåtteräng som även gav virke.


Harlösabackens dalgång, som ligger norr om Harlösa och upp mot Hjularöd slott, är av regionalt intresse för naturvård och friluftsliv på regional nivå och av klass 1. Det är en skarpt markerad dalgång som bara finns ett par av i det här slaget i Sverige och som går mellan Hjularöd och Harlösa. Den har en synlig och sedimentär berggrund med blottningar av den underliggande silurberggrunden. Marken används framförallt som betesmark, men innehåller även en del skogsmark. I områdets norra gräns finns troligtvis en av Skånes äldsta daterade stenbroar, som har en inskription på 1759. Här går även en del av Skåneleden fram och är en del av etapp nord till syd.


Söder om Harlösa finns vidsträckta betesmarker som har ett naturvärde av klass 2 och är av regionalt intresse för natur- och kulturmiljövård. Här finns en variation från fuktiga till torra marker som, tack vare att markerna har brukats som åkermark förr i tiden, har en trivial och gödselpåverkad flora. Rester av den gamla meanderslingan innan Kävlingeån rätades syns fortfarande svagt i terrängen.


Hjularöds ängskog och slottspark är en ädellövskog med flertalet grova träd och rödlistade arter. Den räknas ha ett naturvärde av klass 2 och är av regionalt intresse för natur- och kulturmiljövård. Funna stensättningar och gravfält tyder på att området har varit bebodd sedan järnåldern och godsanläggningen som finns där idag är känd sedan medeltiden. Idag är skogsbruket mer rationellt och bland ädellövskogarna finns inslag av granskog och öppna gläntor som gynnar många ängslövskogsväxter.


Strandängarna norr om Vombsjön har ett naturvärde av klass 2 och är av regionalt intresse för naturvård och nationellt för kulturmiljövård. Det består främst av åkrar och betesmarker och är lokal för rastande och födosökande fåglar. Tvärs genom området gick tåget mellan Harlösa och Skartofta. Rester av banvallen finns delvis kvar och används idag som promenadstråk.


Vombs Norregård är en betesmark väster om Vombsjön som mestadels består av borsttåtehed och där vissa partier består av blottlagd sand. Den anses som värdefull därför att området innehåller både öppen och sluten sandhedsvegetation i olika stadier och att den fram till 1994 har varit en mycket högklassig lekplats för lökgroda.




Referenser

Länstyrelsen i Skåne

http://www.lst.se/skane/naturen_i_skane/Natur_och_vattenvard/Planeringsunderlag/Naturvardsprogram/


Eslöv kommun

http://www.eslov.se/miljoochnatur/natur/naturreservat


Eslövs kommuns naturvårdsprogram

http://www.eslov.se/miljoochnatur/natur/naturvardprogram.6036.html


Lunds kommuns naturdatabas

http://web.lund.se/templates/Page____21698.aspx


Naturvårdsverket

http://w3.vic-metria.nu/n2k/jsp/show-start-page.do


ÖMAS Revingehed

http://www.forsvarsmakten.se/sv/sok/?quicksearchquery=%C3%B6mas


Naturskyddsföreningen

http://www.naturskyddsforeningen.se/kretsar-lan/skane/lund/hem/


Slaget vid Borst

http://www.sjobo.nu/evert/